Något som är svårt för folk att förstå i internationella sammanhang är hur jävla svenskt man lever på den kustösterbottniska landsbygden, fastän det är Finland. Brukar nämna att kommunen som länge sades inneha titeln ”världens svenskaste kommun” finns där, och det är ju ett snabbt sätt att illustrera språket, men språk =/= kultur. Svenskare än själva Sverige konstaterade Expressens reporter Jesper Högström när han var på rundtur år 2009.
Vi räknade med kronor i matteboken (ni får stryk över å skriv mark om ni vill), Stockmos jul- och påskmust i affärerna vid säsong, Allers och Hemmets Journal hos farmor och farfar, rikssvenska förlag i bokbussen, luciatåg i skolan, Kalle Anka-tidningar och Sveriges Radio P1 i tandläkarens väntrum. Och framför allt: Sveriges TV.
TV:n var vit och av märket Grundig. Ingen fjärrkontroll, motiveringen var att brorsan ”bara kastar sönder dem ändå”, så man fick knappa sig fram genom kanalerna rent fysiskt. Om jag någonsin stannade vid en finsk kanal var det i misstag.
Farsan kollade ofta på TV-Nytt, den finlandssvenska nyhetssändningen, men Aktuellt och Rapport på SVT1 respektive SVT2 var nog nästan viktigare. Som en konsekvens har jag koll på f. d. partiledare som Persson och Carlsson och Bildt och Leijonborg, fan, språkrören Eriksson och Wetterstrand, Schyman, Olofsson, ska jag göra det samma med finländska? Öh… Paavo Lipponen.
Jag överdriver en smula (mindre än jag vill tillstå), men kontentan är att finska Finland till stora delar var ett frågetecken. När brorsan började komma upp i högstadieåldern kunde han kolla lite Futurama eller Friends eller så på ämm tee vee kolme, serierna gick ju på engelska med finska undertexter. Minns att jag upplevde finskan som hotfull. Rentav fonten på undertexterna kändes avskalad och kylig.
Morsan tyckte Sveriges TV3 och Kanal 5 var skräp, vi fick bara in dem i perioder dessutom. Det var fyrans ombonade prettomys som oftast spred bakgrundsljud i hemmet. Minns att Parlamentet ibland brukade stå på när jag gjorde läxorna, och det började tydligen halv nio i Sverige, halv tio i Finland. Joråsåatteh. Frågade som nioåring ifall omröstningen i slutet faktiskt påverkade någonting rent politiskt. I politiken år 2021 hade det inte ens varit en dum fråga.
Fredagsunderhållningen i fyran var dock helig. En Manhattan-chipspåse till farsan och så två liter glass, ett paket nougat och ett paket cappuccino, skars med kniv enligt principen millimeterrättvisa. Det var Fångarna på fortet och På rymmen och Stadskampen och Gladiatorerna, rentav skräniga Ingenting är omöjligt!! med Gunde Svan. Men störst av alla, det var… näe, det tar vi imorgon.
Madrona Silvander 