Glada måndagar: Definitivt kanske

På tal om Aldi, tell me you’re reading the Manchester Evening News without telling me you’re reading the Manchester Evening News:

Aldi shoppers can’t wait to get hands on SpecialBuy ‘Liam Gallagher parka’ – for dogs

Ska dock inte snacka om det idag, utan denna bild:

Fortfarande en stilstudie i debutalbumomslag. Min blick dras alltid till mini-stillebenet med ett tomt litet vinglas, askkopp och tobakspaket med tändaren ovanpå, det ser så mysigt ut. Liam ligger och chillar perfekt positionerad mellan två linjer i plankorna (som för en gångs skull är synliga, det brukar vara heltäckningsmatta hela vägen). Att hans glas är fyllt ger en sorts abstrakt ro. Överlag vore det en betydligt fattigare bild utan triangeln som vinglasen formar på golvet; det vore en helt annan grej med öl eller starksprit, vin är bohemiskt på ett annat sätt.

Noel tittar upp förstrött som om han håller på att leka fram en låt medan Bonehead, vars vardagsrum det faktiskt är, sitter i fåtöljen med vinkaraffen vid fötterna. Guigsy utgör mittpunkten med ett poserat och stadigt kroppsspråk medan Tony McCarroll kollar på TV:n som en sjuåring. Att jordgloben snurrar är också av yttersta vikt.

Symboliken i Noels pose med globen på baksidan av omslaget är så on the nose det bara går. Hur många Okej-intervjuer har man inte läst med rubriken Killarna i $ONEHITWONDER: ”Nu tar vi över världen!”?

Att faktiskt backa upp en sådan gest i form av världsdominans bara något år senare, hur ofta händer det? 2,5 fakking miljoner britter försökte köpa biljetter till Oasis vid Knebworth 1996, de hade behövt göra aderton Knebworth-spelningar till för att möta efterfrågan. Inte så illa pinkat för ett par bröder som började smida planer medan de bodde med mamsen här:

Det blir fan inte mer klassiskt nordengelskt council house än såhär. Två våningar, tegel, delad vägg med grannarna (semi-detached). Liten trädgård framtill och/eller baktill. Huset ligger för övrigt i Burnage, det vill säga samma stadsdel som Madchestermordet ägde rum.

När jag tittade på omslaget till Definitely Maybe antog jag förr att fotot var taget på andra våningen ovanför en butik på en liten high street, kanske ovanför en frisör eller chip shop. Nä nä nä, det är på bottenvåningen i mitten av ett terraced house i Didsbury, numera ett av Manchesters mest attraktiva områden, sju kilometer söder om centrum. Köpte man in sig i början av 90-talet kan man skratta hela vägen till banken idag, Oasis-medlem eller inte.

Svarta dörren, vardagsrumsfönstret till vänster.

Här hittade jag också denna bild på Anaïs Gallagher, Noel Gallaghers dotter, som återskapar albumomslaget vid utställningen Chasing the Sun: Oasis 1993-1997 i april 2014. Greenscreen? Nä, de byggde hela skiten i form av en kuliss. Utmärkt idé.