Har för mig att Hunter S. Thompson brukade skriva av hela verk av F. Scott Fitzgerald på sin skrivmaskin för att öva in samma flyt i fingertopparna. Med ett liknande resonemang hade jag på en viss playthrough i bakgrunden medan jag jobbade ett par timmar i Adobe Character Animator innan läggdags igår.
Spelet är utpräglat filmiskt i sitt uttryck och går därför utmärkt att kolla typ som en film. Röstskådespeleriet och manuset är top notch, de förrenderade 3D-miljöerna är fantastiska, och herregud, soundtracket. Föga förvånande upprättades studion som gjorde spelet av en filmbolagsjätte.
Kort och gott möter aztekisk dödsrikemytologi neo-noir i en underdog-historia med romans, vänskap, gravallvar och värme. Hur många verk känner du till med den beskrivningen? Jag vet bara ett: Grim Fandango (1998), remastrat 2015.
Genom att kolla/lyssna på när någon annan spelar slipper man själv handskas med det otympliga kontrollsystemet, vilket är ett plus. Vidare är vissa av spelets puzzles så osannolika att man baxnar. Dessa två aspekter kunde innebära nådastöten för vilket äventyrsspel som helst, men Grim är fortsättningsvis älskat till döds.
Jag säger allt detta i egenskap av en person som inte har någon nostalgi inför själva spelet (annat än att jag gillar förrenderade bakgrunder från denna era). Spelade inte ens demon när den kom ut. Gillade flera av LucasArts point and click-spel på 90-talet men hade svårt för övergången till klumpiga 3D-modeller.
Halkade helt enkelt in på en playthrough på Youtube medan jag jobbade på Trevor senhösten 2020 och sögs in vid första mötet med detta egenartade universum. Ta en titt nedan.
Madrona Silvander 
En reaktion till “Grymt stilig dans”